171113 – 171119 ”#i maktenskorridorer”

#imaktenskorridorer var ingen rolig läsning. Naturligtvis var ingen av de andra namnlistorna över sexuella trakasserier heller någon rolig läsning. När man skrollar namnlistorna inser man hur många kvinnor det är som har upplevt olika former av sexuella trakasserier. Det som skrämmer mer är att det förmodligen är många fler kvinnor som upplevt samma saker men som inte velat/vågat berätta.

Efter att ha uppmärksammats på dessa många olika former av sexuella trakasserier/övergrepp från listorna så är min personliga uppfattning att det inte handlar om beteenden som är ”vanliga”. Att skicka bilder på sitt könsorgan till en person man inte känner och inte har någon samtycke ifrån går klart över alla gränser. Att onanera framför kvinnliga kolleger är också bortom alla gränser. Det ena beteendet efter det andra har fått mig att undra varifrån detta beteende kommer? Varför upplever de agerande männen att det skulle kunna vara ok för den utsatta kvinnan?

Frågan är om de män som gör sig skyldiga till sexuella trakasserier verkligen använder sig av sunt förnuft. Det finns så många män som inte utsätter andra för sexuella trakasserier precis som det finns många människor som inte begår brott. Min förhoppning är att ”den tysta accepten” nu kommer att försvinna men då måste protesten om sexuella trakasserier höras tydligare och lyftas fram av fler. Förhoppningen är att de som gjort/gör sig skyldiga till sexuella och andra trakasserier ska ändra sitt beteende när ”den tysta accepten” inte längre finns.

171106 – 171112 Rätten till abort

Måste säga att jag verkligen har blivit förvånad över debatten här i USA om rätten till abort och preventivmedel. Som uppväxt i Sverige känns det helt naturligt med preventivmedel samt att ha rätt till abort med hänsyn tagen till både barnet och den gravida kvinnan. Här i USA finns det människor som resonerar som jag och många andra i världen. Vi ser preventivmedel och rätten till abort som något självklart men sen kommer den andra åsikten här i USA som motsätter sig användande av preventivmedel och abort.

Att uppleva dessa två olika åsikter ställda mot varandra är som att det är verkligheten och något från typ 50-talet som debatterar med varandra. Argumenten mot preventivmedel och abort gör att man undrar om dessa människor lever i verkligheten  eller om det lever i sin egen lilla värld. Det känns som att det är viktigare att hindra möjligheten att stoppa en graviditet än att ta hand om de levande barnen.

Det som gör mig irriterad i motståndet mot preventivmedel och abort är att motståndarna säger att de vill rädda varje liv som blivit till. Om man vill rädda varje liv som blivit till så borde fokus läggas på alla levande barn som inte erhåller den omvårdnad som de så väl är värda. Varför argumentera om preventivmedel och abort när det finns barn över hela världen som inte erhåller en fungerande barndom samt har behov av stöd? Mycket tråkigt när motståndet finns på hög politisk nivå i en demokrati. Skrämmande.

171030 – 171105 Varför attack mot oskyldiga människor?

Blev i veckan, här i New York, återigen påmind om när oskyldiga människor blir dödade av en person som känner sig ”stolt” över sitt handlande. Det som börjar irritera mig är att dessa attacker/attentat ”skylls på” religion. Är det egentligen inte något annat? Det har alltid funnits människor som av olika anledningar begår handlingar där man dödar andra. Många har i samband med sitt handlande fått en psykisk diagnos eller redan haft en diagnos sedan tidigare.

Var går i så fall gränsen mellan orsaken till handlandet när det handlar om våld mot oskyldiga? Här i USA sker det våldsdåd var och varannan dag. USA har många invånare så jag vet inte hur det ligger till statistisk med antalet våldsdåd. Dock har jag hittills inte sett till något dåd som skyllts på religion om det inte har varit någon muslim och som helst har invandrat. De flesta dåden handlar om psykisk ohälsa hos gärningsmannen.

Det som skrämmer mig är när det i USA inte finns en fungerande psykisk sjukvård för alla. Psykisk ohälsa kan drabba oss alla. Alla måste ha möjlighet att erhålla vård. Med en fungerande psykvård minskar risken för brott begångna pga psykisk ohälsa, både för barn och vuxna. Att stoppa invandring är inte en lösning på våldsbrott men däremot skulle en satsning på tillgång till psykvård kunna ge resultat. En satsning som också skulle vara mänsklig.

171023 – 171029 ”Bebisluckor”

Kan inte låta bli att bli irriterad när jag läser om bebisluckor, dvs. skåpplatser där en förälder kan lämna sin bebis för att föräldern av olika skäl inte kan/klarar av att ta hand om sitt barn. Första gången jag läste om ”bebisluckor” så var de i Kina. Nu kunde jag läsa i DN att de även finns i Tyskland samt att Danmark också funderar på att ha ”bebisluckor”. Varför uppfattas ”bebisluckor” som en lösning?

För mig är det helt obegripligt. Alla föräldrar klarar inte av att ta hand om sitt barn av olika skäl. Självklart måste det finnas möjligheter att adoptera bort sitt barn alternativt att barnet kan placeras i ett familjehem. Men varför skulle lösningen vara ”bebisluckor”? Det måste finnas en fungerande dialog med blivande mammor, nyblivna mammor samt föräldrar i övrigt. Att dialogen ger utbildning i de möjligheter som finns i samhället, om föräldrarollen, hur viktigt det är att se barnet som en enskild individ som också har rättigheter och även utbildning i användandet av preventivmedel om man inte önskar blir gravid. Problem med att ta hand om sitt barn kan uppstå i alla möjliga åldrar och av olika orsaker. Sverige har Socialtjänsten men det finns även andra olika verksamheter som också kan hjälpa föräldrar som har drabbats av problem i föräldrarollen som familjerådgivning, allmän sjukvård, psykisk sjukvård osv.

Att en förälder inte orkar ta hand om sitt barn kan inte barnet rå över. Barnet ska vid ett omhändertagande alltid kunna hitta tillbaka till sin egen historia och bakgrund. Något är fel i ett samhälle om inte alla barn kommer in i samhället redan vid födseln samt att det kan finnas en rädsla för att berätta att man som kvinna varit gravid. Den som är förälder måste också kunna klara av att säga att man inte klarar av att ta hand om sitt barn och begära hjälp. Sedan måste samhället också erbjuda hjälp. Varje enskilt barn är värt mer än ”bebisluckor” som lösning.

 

171016 – 171022 Sexuella trakasserier

Alla har nog hört talats om sexuella trakasserier men det har inte alltid varit så att namnen på de/n skyldiga/e har blivit officiellt. Med #metoo så har det ju verkligen blivit en stor diskussion om sexuella trakasserier och hur det har bemötts av andra som har tagit del av informationen. Här i USA har diskussionen tagit fart redan tidigare i år och det var ju inte ett dag försent. Men hittills har det mest handlat om ”kändisar” högt upp i hierarkin. Det finns ju även sexuella trakasserier längre ner på karriärstegen.

Jag blev upprörd när Trump pratade om att han som kändis hade rätt att ”grab pussy” när han ville. Hur kvinnor sedan kunde rösta på Trump gjorde mig än mer upprörd. En del kvinnor som uttalade sig i amerikansk TV menade att det var ju så männen pratade….. 🙁 Jag känner mig glad att jag känner många män som inte låter och beter sig på ett sånt sätt. Och visst finns det män som uttrycker sig som Trump men jag skulle aldrig rösta på någon av dem. Aldrig.

Det som också har förvånat mig är att de män som lyfts fram som män som begått sexuella trakasserier verkar ha svårt för att se att de skulle ha gjort något fel överhuvudtaget. Ett tips är att vara en lyssnande person och inte en som agerar utan att tänka efter före. Efteråt är det försent att tänka. Tänk först, lyssna och låt eventuellt agerande ske i samförstånd.

171009 – 171015 Kan bidrag leda till passivitet?

Jag svarar utan tvekan ja på rubrikens fråga. Här i New York City finns det försörjningsstöd till de som av olika skäl inte kan jobba, familjen som har väldigt låg inkomst eller har barn. När jag möter dessa människor vid olika hjälpinsatser har det visat sig att de trivs med sin ekonomiska situation som de har via försörjningsstöd. De finner det inte vara intressant att jobba och inte längre få bidrag eftersom de har svårigheter att erhålla ett jobba som leder till höga inkomster. De tycker inte att jobba själv ger dem något mer rent ekonomiskt utan det blir likadant som med försörjningsstöd MEN de måste jobba hela tiden.

Detta leder till att individerna fastnar i sin ekonomiska situation och New York City har kvar kostnaden för försörjningsstöd. När resultatet blir på det här sättet så fungerar inte det ekonomiska skyddet som det är tänkt. Bidragstagarna får det alltför bra och då finns det ingen anledning att vilja jobba. Bidragstagarna kan ha en månadshyra om 200$ medan andra som bor i New York City betalar från ca 2000$ per månad för en studio. Det blir som olika världar. Några lever på bidrag och jobbar svart medan andra jobbar väldigt hårt för att kunna betala boendekostnader, mat, försäkringar, barnpassning osv. Det blir inte ett rättvist samhällssystem. Det kommer alltid att finnas personer som av olika skäl behöver bidrag men jag har nu träffat många här som inte har några som helst funktionshinder. Om det ekonomiska skyddet ska fungera så måste det löna sig att jobba!

Vill även passa på att skriva att jag verkligen uppskattar att moderaterna nu också ska lyfta fram miljöfrågor! 🙂 Så aktuellt och alla behöver lära sig mer och ta ansvar för miljön.

181002 – 171008 Vems uppgifter ska man lyssna på?

Något som har irriterat mig flera gånger när det gäller utredningar om ett barns situation är att det många gånger är föräldrarnas uppfattning är det som uppfattas som ”sanningen/verkligheten”. Frågan kändes aktuell igen när Joakim Lundell blev intervjuad i DN. Vi vuxna får aldrig glömma bort barnets uppfattning om vad som händer och varför. Föräldrar/vuxna har stor påverkan på barn. Barnet har som oftast ingen annan referensram än sina föräldrar. Föräldrarna skapar med andra ord barnets ”verklighet” och barnet anpassar sig efter det som föräldrarna påstår.

Hur ska ett barn veta att det som föräldern säger inte är sant? Senare i livet när barn har vuxit upp så märker de att föräldrarna inte alltid har sagt sanningen, påstått saker om barnet som inte stämmer osv. Det är inte ok att vuxna inte lyssnar på alla sidor i en familj. För att förstå hur en familj fungerar och hur dess vardag ser ut så behövs det fler än en uppfattning. Var och en uppfattar sin egen verklighet, vad den består av samt varför.

Jag har kunnat konstatera att det är många människor som uppfattar sin egen verklighet. Det som en tycker är ”verkligheten” tycker en annan ser helt annorlunda ut. Det finns så mycket som påverkar verklighetsuppfattningen. Det kan vara psykisk sjukdom, en önskan om hur verkligheten borde vara, som personen vill att den ska vara, religion, politisk åsikt och mycket annat. Inget barn ska kunna glömmas bort när det gäller barnets uppfattning om ”verkligheten” och varför den ser ut som den gör. Vi vuxna måste alltid kunna lyssna till barn!

170925-171001 Ny partiledare

Känns som att Ulf Kristersson har fått en arbetsuppgift som heter duga och som dessutom behöver vara intensiv. Jag hoppas att han får mer stöd än vad Anna Kinberg Batra fick under sin tid som partiledare. Utan stöd från övriga aktiva och medlemmar fungerar det inte att lyfta ett parti. Alla behövs och alla behöver också röra sig åt samma håll eller i alla fall någorlunda samma riktning. Om alla har olika lösningar/åsikter kommer det inte att fungera. Alla måste kunna lyssna på vad andra människor säger. Här kommer naturligtvis även våra väljare in i processen. Vi behöver lyssna på vad väljarna säger, hur de resonerar, vad de vill uppnå osv.

Genom att lyssna har man en möjlighet att få perspektiv på sina egna tankar/åsikter. Det hjälper till att hitta den väg partiet väljer att gå. En del tycker att de vet allt men den som lyssnar förstår ganska snabbt att man inte vet allt. Att det alltid finns mer saker att lära sig/upptäcka. Alla människor tycker inte lika och det är verkligheten. Därför är det viktigt att lyssna på andra. När man väl har lyssnat och funderat kan man även ge sig in i en diskussion om vad som skulle kunna vara en lösning/möjlighet på en fråga.

170918 -170924 Leva som slav

Jag blev upprörd när jag läste i DN om att det finns ca 40 miljoner människor i världen som lever i ”modernt slaveri” och att 152 miljoner unga är fast i barnarbete! Så många människor, barn som vuxna, som inte kan försörja sig själva och ta egna beslut i sin vardag. Gratis arbetskraft har ju alltid varit populärt men det måste ju finnas gränser. Det är nu år 2017!

Samtidigt kan jag även blir upprörd över att människor jobbar illegalt i Sverige och det också till väldigt låga löner. Varför vill vi människor ha så mycket betalt vi kan få men inte betala något själva? Lätt att räkna ut är att utan ersättning för arbetet så är det slaveri. Sedan ska prislappen på det utförda arbetet prissättas efter efterfrågan och kvalité. Dock måste det alltid finnas en minimigräns. Vart minimigränsen ska finnas kan det råda olika meningar om men nivån på försörjningsstöd är ju alternativet till att arbeta. De människor som vill att alla som utför ett arbete för en ska jobba gratis behöver växa upp och förstå att alla behöver lön för att kunna försörja sig.

170911 – 170917 Kyrkoval och politik?

För mig har inte politik att göra i kyrkan. Kyrkan står för en övertygelse som det är var och en fritt att vilja följa eller inte. Politik handlar om demokrati att styra ett samhälle och innebär att samtliga medborgare i ett land måste följa de majoritetsbeslut som fattas.

I kyrkan blir det också majoritetsbeslut som gäller för kyrkans medlemmar men där borde beslut fattas av engagerade/troende människor som vill vara med och påverka det arbete som kyrkan utför.  Trist att inte alla politiska partier kan välja att överlåta kyrkan till engagerade/troende. Kanske handlar det om att politiker velat hålla fast vid sina positioner. Jag hoppas att det till nästa kyrkoval ska vara politiskt partifritt. Politiken måste släppa taget om kyrkan. Dags för kyrkan att få gå sin egen väg.