170814 – 170820 Skottlossning

Känns konstigt med den aktuella skottlossningen i Sverige just nu. Här i USA pratas det om all skottlossning i Chicago och dess dödsfall. Jag blir nyfiken på vad det är som gör att vissa människor i Sverige väljer att skjuta på andra människor av olika skäl. Blir saker bättre för att man skjuter någon man anser vara ett problem? Blir skotten en lösning? Jag skulle svara nej på båda frågorna om man ser till konsekvenserna.

Ibland måste människor släppa taget och gå åt skilda håll. Bryta upp och förändra sin livssituation. Något har gått för långt om man tror att man genom att skjuta/skada/döda någon annan löser sina problem. Den som skjuter ska aldrig gå ostraffad. Den som blir beskjuten är sällan en ensam person utan är någon som kan ha en partner, barn, anhöriga osv. Offren blir med andra ord fler än den som blir beskjuten. Den som skjuter har också ofta familj och anhöriga. En händelse påverkar många människors liv. Till vad nytta? Ingen alls. Den som bara tänker för stunden behöver lyfta upp blicken och upptäcka att det finns en framtid. Framtiden blir mer stimulerande om vi är flera som når dit.

170807 – 170813 Hawaii

Har haft lyckan att vara i Hawaii under veckan. 🙂 I min bild av Hawaii så fanns det kvinnor som dansade i typ bastkjol och hängde på turisterna blomsterkransar. Så kanske det var en gång i tiden men inte nu. Dock lever traditionen med blommorna vidare. Hawaii visar olika sidor. En sida är numera intensiv, massor med turister, shopping, bilköer, rusningstrafik osv. En annan visar en del av ”paradiset” så nära man nu kan komma. 🙂

Hawaii har militäranläggningar och det kan ju bli högaktuellt om det händer något mellan Nordkorea och USA. Ett besök till Pearl Harbor gjorde att man aldrig vill ha något krig igen. På den här resan har jag besökt Hiroshima och Pearl Harbor. Två sidor av samma krig. Nyttigt att ta del av hur respektive land beskriver händelseförloppet. Har nu sett så mycket om krigshändelser att jag aldrig kan se krig som en lösning. Vi måste hitta andra, snabbare, lösningar.

 

170731 – 170806 Japan

Har den här veckan varit i Japan. 🙂 Efter Vietnam så känns  Japan som ett väldigt strukturerat och ordningsamt land. Nästan lite väl ordningsamt. Jag har åkt tåg genom Japan och resandet/förflyttningar ska i Japan ske snabbt och effektivt. På biljetten anges vilken vagn man ska sitta i, sedan finns det linjer på perrongen där ingången till en specifik vagn kommer vara när tåget stannar och där man förväntas köa. 🙂 Effektivt! Alla japaner verkade följa instruktionerna. Var lite rörigare bland turisterna. 🙂

Något som imponerar är toaletterna på stationerna. Fräscha och nystädade hela tiden! 🙂 Även inne i Tokyo är toaletterna fräscha. Tokyo består av ett tåg- och tunnelbanenät med en otrolig mängd resenärer hela tiden. Trots alla resenärer så flyter allting på. Imponerande!

Den japanska befolkingen bugar ständigt mot människor de möter, tackar, välkomnar osv. Såg till och med en dam som pratade i mobilen och bugade samtidigt som hon avslutade samtalet. 🙂 Har upptäckt att jag också har börjat buga mig när jag tackar osv. Bugandet har bivit som ett alternativ till hej/hej då. Bugandet har blivit ett sätt att kommunicera eftersom det inte är så vanligt här i Japan att man kan prata engelska. Lite trist. Alla TV-ptrogram och filmer är dubbade till japanska på de vanliga kanalerna.

Japan är ett land med historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Intressant att ta del av. Det var även lärorikt att besöka Hiroshima där atombomben sprängdes i slutet av andra världskriget. Skrämmande förstörelse när det skedde. Ingen vinner på att orsaka krig utan alla förlorar. 🙁

170724 – 170730 Saigon/Ho Chi Minh, Vietnam

Befinner mig i Saigon, Vietnam. En stad som inte riktigt har hängt med i samhällsutvecklingen. Kanske inte så förvånande när Vietnam är ett kommunistland. Hade en intressant diskussion med en kvinna som berättade att hon och hennes släkt kommer från Sydvietnam. När det skulle bli ett enat Vietnam istället för Syd och Nord var det kommunismen som styrde och är så fortfarande. Kvinnans familj hade jobbat på bankkontor och liknande och blev i samband med ”freden” svartlistade dvs. de skulle aldrig kunna bli medlemmar i det kommunistiska partiet. De blev också fråntagna tre fastigheter som de ägde. Idag representerar kvinnan tredje generationen i sin familj och är fortfarande svartlistad.

I Vietnam finns det ca 20% partimedlemmar och samtliga dessa har fri tillgång till utbildning och hälsovård. Övriga medborgare får betala för motsvarande tjänster. Den svartlistade kvinna försöker få utbildning på universitetsnivå men det är inte lätt att få komma in på någon utbildning på grund av att hon och hennes släkt är svartlistade. Det hjälper inte att betala. Jag frågade om man i Vietnam har möjlighet att lämna landet. Kvinnan berättade att det går bra att åka till andra länder i Asien men vill man åka västerut så måste man ha 50 000 USD som staten spärrar på ett bankkonto i Vietnam. Om personen inte kommer tillbaka går de spärrade pengarna till staten. Kvinnan berättade att många i Vietnam på 70- och 80-talet åkte till kommunistländer i Europa för studera kommunismen och dessa personer kom aldrig tillbaka. De stannade i Europa.

Vietnam är ett kommunistland som inte lever upp till sitt mantra att alla ska behandlas lika. Vi har sett mycket fattigdom, miljöförstöring, brist på utbildning, butiker med så dyra priser att det är mycket dyrare i Vietnam än i övriga världen mm. Det är som skilda världar. Några har mycket, andra lite och några har inget. Hela Saigon är som en invasion av mopeder. Mopeden är det sätt som är lättast och billigast att ta sig fram på. Konsekvensen med mopeder är att det knappt finns trottoarer att gå på för där står det mopeder. Det är även livsfarligt att gå på gatorna med all trafik.

Blev lite entusiastisk när jag läste och såg att det byggs tunnelbana i Saigon. Fick sedan höra att den bara kommer att gå ut till en form av Disneypark och inte runt i staden och till förorter. Har varit intressant att ta del av Saigons historia som dock är vinklad av landets ledning. Uppskattar att man själv har haft tillgång till flera källor för att stämma av hur historien egentligen ser ut. Precis som jag alltid har tyckt så är kommunism bara negativt för ett samhälles utveckling. Bedrövligt att ett land med stora möjligheter hindras av förlegad kommunism.

170717 – 170723 ”Kastlös”

Jag blev glad när jag i DN läste att en ”kastlös” blir Indiens nye president. Samtidigt blev jag frustrerad över att begreppet ”kastlös” fortfarande används. Det skulle vara intressant att få veta hur dessa skillnader mellan människor skapades och varför. En gissning är att det var det klassiska dvs. att några är ”bättre” än andra. Av någon anledning lever denna uppfattning kvar även om vi nu har kommit till 2017.

Frågan om människor lika värde har varit aktuell länge men lik väl så lever skillnaderna kvar. Vi har skillnader mellan kvinnor och män, svarta och vita, rika och fattiga etc.etc. Här i New York ser jag skillnaderna varje dag. Det är inte lätt att var psykiskt sjuk, hemlös, fattig osv. här i New York. Jag har mött finansiellt starka personer som uttryckt sig att det känns så bra när andra uppskattar de gåvor som personerna har gett till ”behövande” i New York. Själv blir jag fundersam över varför det inte finns ett större intresse för att förändra samhället så att alla människor har en möjlighet att försörja sig själva alt. erhålla stöd från samhällets sida pga. sin allvarliga sjukdom än att behöva tigga och hela tiden visa sin tacksamhet. Jag antar att det fortfarande finns de som, tyvärr, uppskattar dessa skillnader. Trist.

170710 – 170716 Ekonomiskt skydd vid sjukdom

När man är uppväxt i Sverige så vet man att det finns ett ekonomiskt skydd om man skulle bli sjuk och inte kan arbeta. Här i USA har jag full sjå med att försöka förstå hur det ekonomiska skyddet ser ut vid sjukdom. Jag kan nog konstatera att det inte riktigt finns något skydd vid sjukdom utan det som finns är en form av försörjningsstöd som träder in när personen har använt alla sina pengar/tillgångar.

Alldeles nyligen så blev ekonomiskt skydd vid sjukdom aktuellt. En av personalen i huset där vi har vårt boende blev väldigt allvarligt sjuk. Personen blev inlagd på sjukhuset för behandling. Personen använde de dagar som denne har rätt att vara sjuk per år samt sina semesterdagar under tiden på sjukhuset. Konsekvensen av detta är att personen inte längre har några inkomster. Personen är inte heller frisk nog för att kunna jobba utan fortsätter fortfarande att försöka övervinna sin sjukdom.

Den sjuke personens kollegor har nu startat en ”fond” för att hjälpa sin kollega ekonomiskt. Det man hoppas på är att alla boende i fastigheten ska ge sitt bidrag till personens ”fond” för att kunna hjälpa denne att klara sig ekonomiskt. Min fundering var direkt om detta kunde inbringa tillräckligt med pengar för att klara individens försörjning under en viss tid. Ska bli intressant att se om/hur det fungerar. För mig känns det konstigt att ett land inte kan bygga upp ett skydd för medborgare som drabbas av sjudom. Alla kan bli allvarligt sjuka.

Just nu så ska det snart röstas om Trumps nya Health Care och den kommer inte att hjälpa sjuka människor. Jag blir upprörd när jag hör Republikanska politiker som säger att man inte blir sjuk om man håller sig i form, äter rätt och rör på sig. 🙁 Naivt och dumt. Politiker måste ha kunskap om allt som händer i ett samhälle och dess medborgare. Politiker kan inte leva i sin egen lilla verklighet.

 

170703 – 170709 Jemen

Blir upprörd när jag i DN läste om att 10 miljoner barn i Jemen är i skriande behov av humanitär hjälp. Hur kan denna typ av krigskonflikter kunna fortgå? Här i New York har jag träffat flera kvinnor från Jemen. Dessa kvinnor har på olika sätt haft möjlighet att lämna Jemen för att ta sig till USA. Det är inte alla som har den möjlighet.

Att vara barn i krig är mycket svårt. Basbehov som möjlighet till trygghet, mat, lek, utbildning m.m. lyser med sin frånvaro. Inget barn kan lösa den uppkomna situationen. Det är vuxna människor som startar krig som sedan drabbar även barn. Barn är aldrig orsak till krigskonflikter men drabbas så gott som alltid hårdast. Hur andra länder kan finansiera/trigga den här typ av krigskonflikter är också väldigt upprörande. Med vilken rätt understödjer länderna en krigskonflikt? Varför hjälper inte länderna varandra för att lösa/undvika krigskonflikter? Varför beter sig inte länders ledare på ett vuxet och kompetent sätt? Förvånande att det finns människor som tagit sig fram i ett lands samhälle trots att de egentligen inte är intresserad av/accepterar alla människor oavsett ålder. Sorglig verklighet. 🙁

170626 – 170702 ”Road rage”

”Road rage” är enligt Google ”ilskan bakom ratten”.  Här i USA pratas det mycket om ilskan som bilförare har i trafiken. När jag tog körkort här i New York så fick man gå en kurs i hur man bland annat behärskar sitt humör i trafiken. Det kändes mest lustigt när jag gick kursen. Vem skulle bli så fruktansvärt arg som utbildningsfilmen visade? Efter tre år i USA så vet jag nu att ilskan är sann och obehaglig. Härom dagen blev en kvinna, 18 år, skjuten i huvudet av en annan bilförare som irriterade sig på hur den unga kvinnan körde sin bil. Det har hänt flera sådana incidenter där bilförare tar till skjutvapen när de blir arga/frustrerade i trafiken under åren här i USA.

Att använda skjutvapen i denna typ av situationer är riktigt skrämmande. 🙁 Inte bara för den som drabbas direkt utan även risk för många andra som också kör bil på samma väg eller är passagerare. Någonstans är det fel i ett samhälle där människor som inte är lämpliga att inneha vapen ändå har vapen. Jag kan inte förstå varför politiker  i USA( Läs Republikaner)väljer vapen före allmän säkerhet när det gäller rätten till vapeninnehav.

170619 – 170625 Föräldraledighet

Uppmärksammade några inlägg som delades via sociala medier där två kvinnor var för sig hade synpunkter på rätten till föräldraledighet som finns i Sverige. Det fanns synpunkter om att föräldraledigheten var onådigt lång, en kvinnofälla, att en inte hade lust att betala för rätten till föräldraledighet när denne inte själv hade några barn samt att det fungerade så bra i bl.a. USA där det inte finns generell föräldraledighet.

Själv kan jag bara konstatera att föräldraledigheten är fantastisk! En möjlighet för både barn och föräldrar. Vi ska vara väldigt glada över att vi har den möjligheten. En lyx jämfört med övriga världen. Här i USA är det hårt för de föräldrar som inte har någon förmögenhet att leva på. De måste jobba för att få behålla sina jobb. Rätten till förskola som finns i Sverige finns inte i USA. I NYC finns den numera från 4 år och målet är att den ska finnas från 3 år. (Dock för låginkomsttagare.) Föräldrar som måste jobba lämnar de små barnen till äldre släktingar/anhöriga. Alternativet är att betala mycket pengar för en privat förskola eller nanny. Den som inte har välbetalda jobb eller förmögenhet får anpassa sig till den lösning som finns med släktingar/anhöriga. För vissa finns inte den möjligheten heller.

Alla barn som föds behöver sina föräldrar under hela sin uppväxt men är i särskilt stort behov av sina föräldrar det första året. Ett nyfött barn har inget eget alternativ eller möjlighet. Barnet anförtror sig till den som är i dess närmiljö. Om de vuxna som tar hand om barnet inte tar till sig barnet blir barnet utan anknytning. I Sverige kan anhöriga också vara föräldralediga för barn. Den möjligheten finns inte i USA. Föräldraledigheten ger oss möjlighet att ge våra barn bästa möjliga start i livet.

När det gäller ”kvinnofälla” så har vi forfarande valmöjligheter. En del vill inte ha barn, man behöver inte ta ut full föräldraledighet själv utan dela mellan föräldrarna/anhörig, alla dagarna behöver inte utnyttjas i ett sammanhang utan kan komma att användas till att träffa sina barn i sammanhang som inte behöver tas av semesterdagarna osv. Tryggheten är för barnet som ges en möjlighet till en bra uppväxt. Rätten till en föräldraledighet leder inte till att familjen automatiskt har bra ekonomi men ger en bra bas för första året.

Att inte vilja betala för det goda som samhället erbjuder oroar mig. Alla kan drabbas av sjukdom, utsatthet osv. Jag är tacksam över att det finns ekonomiskt skydd i Sverige. Här i USA har jag träffat så många hemlösa och psykiskt sjuka utan vård så att det är skrämmande.Det viktiga är att skattepengarna används på ett väl genomtänkt sätt samt att alla som kan arbetar och betalar skatt. I Sverige tas många saker för givet. Det är nyttigt att bo och leva i andra länder för att sätt sig in i hur olika samhällssystem ser ut. Sverige har ett imponerande samhällssystem! Jag är stolt över Sverige!

170612 – 170618 Kan skolor bli lika?

Komplicerad fråga. 🙂 Visst, alla kan ha samma förutsättningar rent ekonomiskt, identiska regler och mål. Men sen kommer olikheterna. Varje lärare är en person med egen personlighet, eget engagemang, stort eller litet, olika nivåer av intresse att lyssna på eleverna, egen uppfattning om hur man undervisar barn och ungdomar osv. Olikheterna slutar inte där utan barn och ungdomar har också egen personlighet, olika intressen, olika möjligheter att ta till sig kunskap, olika stöd hemifrån osv. Det finns ännu fler olikheter. Undervisningsgruppers storlek spelar roll men det finns inte en siffra som ger lösningen till allt. Gruppens storlek har att göra med de elever som finns i gruppen. Om flera i gruppen har enskilda inlärningsproblem ökar behovet av stöd. Gruppens storlek kan också påverkas av vem det är som undervisar i gruppen. Olikheterna fortsätter med hur det ser ut hemma för respektive elev, om föräldrarna uppmuntrar arbetet i skolan, om eleverna trivs i skolan i övrigt, att eleven har vänner/gemenskap etc.

Att skapa lika skola till alla är som jag började skriva en komplicerad fråga. Skola och utbildning är något som även påverkas av allt annat runt omkring oss i samhället. Det har länge funnits en uppfattning i Sverige om att alla elever undervisas i klasser, tar till sig kunskapen och sedan tar examen. Allt ska vara ”lika”. Problemet är att vi inte är ”lika” vare sig som barn, ungdomar eller vuxna. Förutsättningarna att ta till sig kunskap är inte heller ”lika”. Först när vi kan inse att vi inte är ”lika” tror jag att vi har en möjlighet att göra skolan mer lik för så många skolelever som möjligt. Helt lika kommer vi aldrig att bli och det är jag glad för. 🙂 Att vara den du är duger alldeles utmärkt.