Arkiv för oktober, 2011

111024-111030 Socialtjänsten ”lönsam”?

söndag, oktober 30th, 2011

I mitt arbete utbildar vi oss just nu om hur vi ska kunna jobba mer resultatbaserat. Helt rätt enligt min uppfattning men det är frågan om det går att arbeta resultatbaserat ur ett lönsamhetsperspektiv eller om det mer behöver handla om att socialtjänsten använder sina arbetade timmar på bästa sätt. Man kan snabbt konstatera att socialtjänsten aldrig kan bli lönsam på traditionellt sätt. Dock kan det ses som lönsamt för varje barn/ungdom som får stöd i sitt vardagliga liv och inte börjar med missbruk och kriminalitet. Det blir så att säga social lönsamhet. Det som är nyttigt med utbildningen är att hela gruppen förhoppningsvis lär sig att sträva åt samma håll så att det blir möjligt att läsa av hur gruppen arbetar. Det jag vill kunna se om arbetet är hur vi sköter vår myndighetsutövning enligt de tidsramar som är satta i socialtjänstlagen, hur det går med vårt arbete att nå fram till barnet/ungdomen och familjen, vilka insatser erbjuder vi, fungerar insatserna, när det inte fungerar vad gör vi då osv. Målet med att läsa av arbetet är att det är barn och ungdomar under 18 år som är min grupps målgrupp och de har inga egna juridiska möjligheter att förändra sin livssituation. Därför är det självklart att vi ska läsa av hur vi arbetar och hur insatserna fungerar för barn och ungdomar.

Jag blir oroad när personalen på barnakuten i Malmö nu behöver bära överfallslarm och inte bära halsband för att minska risken för att strypas! Anledningen ska tydligen vara hotfullt agerande från föräldrar som anser att de har fått vänta för länge med sina sjuka barn. Vad är detta? Visst, jag har också ibland blivit upprörd när någon som är allvarligt sjuk får vänta väldigt länge på akuten men att därifrån hota och försöka strypa personalen är faktiskt helt orimligt! 🙁

111017-111023 ”Antalet” anställda

söndag, oktober 23rd, 2011

Jag läste i pressen att ledningen för Koppargården säger att de har det antalet anställda som politikerna betalar för. Jag känner att jag blir irriterad när man pratar om ”antalet” anställda istället för vilken typ av personer det är som behövs inom vårdsektorn. Anställda är alla olika individer men när det gäller att arbeta med människor och vård så är det viktigt att de anställda känner engagemang för den vårdande verksamheten. Om ett företag inte klarar av att värva människor som är bra på omvårdnad så ska företaget inte heller driva en verksamhet inom vårdsektorn. För att kunna leverera det som förväntas behöver varje företag kunna värva anställda som har den efterfrågade förmågan/kunskapen samt en personlighet som passar in i företagets verksamhet. De som driver företag ska inte skylla på politikerna utan de har själva gett ett pris på en verksamhet som det säger sig klara av att utföra till det aktuella priset. Det är alltså de själva som har  lagt bud. Om man sedan inte klarar av verksamheten så borde företaget ha vetat det redan från början…..

Jag blev glatt överraskad när jag fick höra att en ungdom hade fått en utvärderingsblankett efter att ha haft tandställning. I blanketten fick han svara på hur mottagandet hade varit, om han blivit bra bemött, hur han upplevde tandläkarens kompetens osv. Jag gillar verkligen uppföljning av privat driven verksamhet! Härligt att man även gör det till barn/ungdomar. Mycket bra jobbat Stockholms läns landsting!

Med stor glädje har moderaterna på partistämman fattat beslut om att moderaterna 2013 inte längre ska ställa upp i kyrkovalet. Hurra! Detta har jag väntat på länge. 🙂

Khadaffi är död vilket nog var något som behövdes men det känns inte värdigt på det sättet som kroppen visas upp. Khadaffi fick ta straffet för sina handlingar genom att inte längre få leva och det borde vara nog. Libyens folk måste nu gå vidare.

Grekland är ett land som jag inte förstår mig på. När har ekonomin blivit bättre av bråk, kastande av brinnande föremål etc? Som vanligt är det alltid någon annan som ska spara eller lösa problem på annat sätt. När alla ska bidra är det inte lika populärt. Befolkningen behöver nog en kurs i ekonomi. 🙂

Jag ger ett plus till Annie Lööf som vill jobba för en rörligare arbetsrätt samt Anders Borg som nu i alla fall har öppnat dörren på glänt i denna fråga. Det är helt klart att vi behöver en rörligare arbetsrätt men det verkar vara få som ”vågar” ta tag i fråga. Man kan fråga sig vad det egentligen är som oroar…..

111010-111016 Övervärderade fastigheter

söndag, oktober 16th, 2011

Härom veckan så stod det i Dagens samhälle att nya krav på allmännyttan gör att fastigheter i små kommuner kan vara övervärderade med 3 miljarder. Riktigt bra innehåll i artiklarna men man blir lite fundersam över hur det ser ut i vissa kommuner. Vad är det egentligen som gör att fastigheter med lägenheter måste rivas för att ingen vill bo där? Var det någon som har bott i dessa lägenheter, parhus eller hur det nu såg ut? I min värld ska en kommun vara medveten om och insatt i förändringar på bostadsmarknaden och vad det är som krävs för att människor ska flytta in i dessa bostäder. Efter att ha läst artiklarna så känns det som att kommunerna har väntat på ”bättre tider” vilket inte känns speciellt kreativt. Det som är allra viktigast för att människor ska flytta till en kommun är att det finns jobb där och då behövs det bostäder. Finns det inga jobb så får kommunen snabbt inse situationen och antingen sälja av fastigheterna eller helt enkelt locka till sig företag för att skapa jobbtillfällen. Nästa fråga är varför vi har så många kommuner i Sverige. Vissa kommuner är för små för att kunna stå för den kommunala service. Det är inte bara länen som behöver göras om utan även kommunerna.

Jag har i veckan läst en bok som heter ”Hur kunde hon?” skriven av Dana Fowley. Det var egentligen en ganska ”tung” bok eftersom den beskrev grova övergrepp  mot barn men också positiv eftersom barnet som vuxen får stöd i att sätta fast de skyldiga till övergreppen.  Danas mamma blev dömd till 12 års fängelse och en av de andra blev dömd till livstids fängelse och det säger en del om grovheten i övergreppen. Övergrepp mot barn gör mig alltid lika upprörd. Varför har vissa vuxna inget samvete?

Varma gratulationer till Arbetsförmedlingen som har skapat en jobbapp som inte bara visar platsannonser på svenska utan även arabiska, engelska, franska, ryska och spanska! Blir ju riktigt kul om arbetsförmedlingen även kan förändra sitt sätt att arbeta. Förändringen behöver komma nu och inte om flera år…..

111003-111009 Läkemedel mot missbruk

söndag, oktober 9th, 2011

Jag blev fundersam när jag idag läste Isabella Jernbecks och Anti Avsans inlägg på DN.Debatt. Det är säkert så att tabletter genom utskrivning till missbrukare kan komma i felaktiga händer och att tabletterna kan ha ett ekonomiskt intresse. Jag tycker personligen att Subutex kan vara en bra lösning för att hindra missbruk men det behöver ju inte vara i tablettform. Det ska finnas alternativ medicinsk form som kan placeras under huden eller injiceras av sjukvårdspersonal. Jag har träffat hemlösa som upplever att den medicin man har fått placerad under huden har fört dem tillbaka till ett nytt liv men att de bara erhåller en mängd som håller i 6 månader och därefter ska personen ha lärt sig att klara sig utan t.ex. alkohol. De jag har pratat med har inte klarat av att avstå från t.ex. alkohol på egen hand. Det som var möjligt via medicin var inte annars möjligt. Ett missbruk gör att det krävs ett enormt arbete för att personen ska kunna ta sig ur missbruket. Min uppfattning är att missbruk inte alltid handlar om att personen på något enkelt sätt bestämmer sig för att avstå från alkohol utan situationen är ofta svårare. Svårigheten att bryta sitt missbruk motiverar användandet av medicin men det får på inga sätt leda till att andra personer börjar missbruka. Alltså måste medicinen tillföras personen på ett sätt som gör att medicinen inte kan överlåtas till andra. Egentligen inget konstigt utan mer funktionellt när man arbetar med människor som missbrukar.

Jag jobbar med sociala frågor och stöter ofta på att det är ”någon annan” som borde lösa situationer eller sociala problem. Det jag undrar över är vem denna ”någon annan” är. Jag får ta emot/lyssna på kritik mot socialtjänsten när personen tycker att socialtjänsten skulle ha gjort något/agerat. Det finns alltid andra personer som berörs av ”problemet” men då kan det vara socialtjänsten som är ”någon annan” och som ska lösa problemet. Vilket ansvar har föräldrar, nära anhöriga, skolpersonal, förskolepersonal etc? Socialtjänsten agerar när situationen inte är godtagbar för ett barn/ungdom men det finns ofta många saker som andra kan göra för att barnet inte ska hamna i en helt omöjlig situation. Att ringa brandkåren när huset har brunnit upp handlar mer om en anmälan och är det en liten eld som börjar ”pyra” så släcker vi den direkt själva. Varför hjälper inte människor i barnet/ungdomens närhet direkt när barnet/ungdomen inte mår bra, inte har en fungerande omvårdnad etc. ? Varför väntar man till dess situationen är i kaos och då förväntar sig att socialtjänsten ska lösa allt direkt? Jag antar att det kanske känns bra att problemen alltid är ”någon annans”. Jag tycker att att vi vuxna behöver engagera oss lite mer för barn/ungdomar som har problem.

Juholt tar stor plats i pressen just nu men jag är tveksam till att det är till hans fördel…… 🙂

110926-111002 Arbetsförmedlingen

söndag, oktober 2nd, 2011

Den här veckan har jag gjort två politiska ”aktiviteter”. Jag skulle även ha suttit i Kulturnämndsmöte i tisdags men det dök upp akuta saker i mitt arbete vilket gjorde att jag inte hann med det. Att vara socialsekreterare innebär att man får vara med om många saker men också att man får ta emot människors irritation även om det inte är socialsekreteraren som orsakar irritationen. Det var en intensiv vecka som var tänkt att på fredagen avslutas med politikerkonferens för den moderata kommunfullmäktigegruppen. Jag hann inte dit heller förrän det bara var en timme kvar, beroende på ytterligare en akut händelse i mitt arbete. Timmen var likväl värdefull där jag fick möjlighet att lyssna när finansminister Anders Borg pratade om svensk och internationell ekonomi.

På lördagen hade vi en lokal moderataktivitet i Västertorp, Stockholm, där det var en del sura miner men också många glada. Dagens rubrik är Arbetsförmedlingen och det grundar sig i att jag i Västertorp fick möjlighet att prata med en småföretagare, inom städning och fönsterputs, som ville engagera sig i ungdomar 16-18 år och som inte klarar av att gå i skolan. Jätteintressant tyckte jag! Småföretagaren berättade att hans erfarenhet av Arbetsförmedlingen var under all kritik. De personer som småföretagaren fått från Arbetsförmedlingen var så gott som endast personer som inte ville jobba eller som inte klarade av arbetsmomenten, t.ex. lyft. Fastän småföretagaren hade berättat för Arbetsförmedlingen vad det var han sökte för personer så skickades inte en enda som passade in på önskemålen.

Småföretagaren berättade att han även ordnat lärlingsplatser i sitt eget företag för ungdomar 16-18 år som inte orkar/klarar av skolan. Hittills i år så har han anställt 5 stycken ungdomar och de har enligt företagaren fungerat riktigt bra. Småföretagaren säger att ungdomarna går in med en lägre lön som successivt stiger per år till dess ungdomen är färdigutbildad i yrket. Ett bra initiativ tycker jag! Jag möter dagligen ungdomar som har det svårt i skolan och som behöver hitta andra praktiska arbetsuppgifter. Visst, det är jättebra med yrkesinriktade gymnasier men de ungdomar jag pratar om klarar inte dessa heller. Det är viktigt att ungdomarna får möjlighet att arbeta istället för skolan och successivt få tillbaka sitt självförtroende när de ser att de istället presterar med praktiskt arbete. Jag tackade småföretagaren för ett mycket gott initiativ!