Arkiv för januari, 2012

120123-120130 Kick off!

söndag, januari 29th, 2012

Igår eftermiddag hade vi moderater i Stockholm kick off för arbetet inför valet 2014. Det var en inspirerande träff med god lunch, bra föreläsare och avslutningsvis fick vi lyssna på Fredrik Reinfeldt. Målet är att vi ska lyssna till våra väljare vilket passar alldeles ypperligt med hur jag själv vill arbeta politiskt. Känns helt rätt! Det är även inspirerande att träffa andra politiskt aktiva och engagerade.

Innan kick off så var det aktivitet i Fruängen(förort till Stockholm). Kl 10 var det inte så stor aktivitet bland lokalbefolkningen men jag hade i alla fall två trevliga samtal. Jag gillar att prata med/lyssna på väljare.

En fråga som aktualiserades under veckan var anhöriginvandring till ensamkommande flyktingungdomar. Det som är positivt är att ungdomen återser sin familj men sedan blir det ofta problem. Jag har nu stött på flera fall där ungdomens mamma kommer till Sverige tillsammans med övriga syskon. Mammorna är inte vana med den samhällsfunktion som Sverige är uppbyggt på. Mammorna litar fullt och fast på att deras minderåriga barn ska hantera situationen och ta hand om familjen. Vid anhöriginvandring ska föräldrarna ta hand om sina barn och själva reda ut familjens aktuella situation. Det är ofta inget större problem för många vuxna men för de ensamstående mammorna som jag har träffat är det mer än svårt. De mammor som jag har träffat är fostrade till att inte styra själva utan följa sin man eller äldsta sonen i familjen. Dessa mammor har varken kunnat läsa eller skriva på sitt modersmål.

Vid anhöriginvandring kommer familjen först till den kommun som ungdomen blivit anvisad till av Migrationsverket. I den kommun ska sedan föräldern registrera sig hos Arbetsförmedlingen för att komma in i det svenska samhällssystemet. Föräldern ska registrera sig på många ställen men det är Arbetsförmedlingen som sedan december 2010 har ansvar för anvisning av anhöriga till kommuner/boende. Problemet för de mammor som jag har träffat är att det är svårt att få kommunerna att ta emot dem. När mammorna inte kommer att vara tillgängliga för arbetsmarknaden på flera år och sedan kostnaden för barn som har många år kvar i skolan så verkar kommunerna se dessa familjer som enbart kostnader.

En viss förväntan finns i det svenska samhället att den som anhöriginvandrar har släktingar som den kan bo hos. De familjer som jag har stött på har inga släktingar alls i Sverige och ungdomen har bott via socialtjänsten varför det enda boende som kan ordnas är det billigaste via Försörjningsstöd i väntan på mammornas egna initiativ. Hur ska en mamma kunna ta egna initiativ i Sverige när man inte inte har kunskap nog för att kunna klara av det? Mammorna får gå SFI för att lära sig svenska men man behöver mer kunskap för att kunna hantera sin egen vardag i Sverige. Det som oroar mig är att familjernas barn är minderåriga och får vänta väldigt länge på ett fast boende och få veta var de ska gå i skolan mer permanent. Vem i samhället bevakar dessa barn? Jo, ärendet kommer tillbaka till oss på socialtjänsten eftersom barnen far illa när deras vardag inte kan hanteras av deras mamma. Har vi inte missat något i samhället? Vi tror att vi sparar pengar genom att vuxna tar eget ansvar men det kostar mer när den vuxne inte klarar av sin situation och det går ut över barn. Barn i Sverige ska inte fara illa. Stöd till föräldrar genom praktiskt stöd och utbildning kan göra förändringen möjlig. När föräldern fungerar i det svenska samhället fungerar även barnen. Tänkvärt.

Kul att socialdemokraterna nu har en ny partiledare. Vi får väl hoppas att det fungerar den här gången. Fast lite osäkert känns det ju förstås. 🙂

120116-120122 Hedersvåld

söndag, januari 22nd, 2012

Våld är något som jag alltid har tyckt illa om, fysiskt som psykiskt. Jag har svårt att förstå när en människa anser sig ha rätt att bestämma över en annan människa med olika former av våld. Jag förstår Fadime som ville vara tillsammans med en kille som hon tyckte väldigt mycket om istället för att gifta sig med någon man som föräldrar och släkt tyckte var lämplig. Fadime var modig och sa vad hon tyckte och tänkte vilket hon ska ha all heder för. Det var mycket bra gjort! Tyvärr har inte hedersvåld försvunnit ännu. Det känns konstigt att det skulle vara något levande fortfarande 2012. Det som känns extra tråkigt är att människor som flyr sitt hemland och kommer till Sverige själva väljer att hålla fast vid något som är förlegat/gammalt. Om man inte har trygghet och stabilitet i sitt hemland så förstår jag inte varför man hellre vill hålla fast vid gamla traditioner istället för att se vilka rättigheter och möjligheter det finns i Sverige.

Jag lyssnade vid ett seminarium på en man från ett annat land med patriarkalisk struktur. Mannen pratade länge och väl om sin familj och släkt. Mannen pratade hela tiden om den manliga sidan av familjen/släkten och kvinnorna nämndes aldrig. Den här mannen hade gift sig med en svensk kvinna men det hade slutat med skilsmässa. Jag frågade mannen om han inte hade lärt sig något om familjestruktur i Sverige och att kvinnorna också har en självklar del i familj/släkt. Mannen svarade direkt att han faktiskt måste göra om sitt föredrag och att han nu förstod sin fru. 🙂 Små diskussioner kan leda till stora ändringar i en persons tänkande. Kul!

Juholt måste ha det svårt nu men så blir det lätt när en person inte riktigt passar för sitt uppdrag. Som ordförande i ett parti företräder man många människor och inte bara sig själv varför det är viktigt att väga varje ord man säger. Ska bli spännande om den nya ordföranden kan bidra till givande politisk debatt.  Vi antar gärna utmaningen! 🙂

120109-120115 Arvsrätt

söndag, januari 15th, 2012

Läste DN Debatt i veckan om det här med att barn alltid har rätt till laglott dvs. hälften av arvslotten efter en död förälder. Artikel handlar om att laglotten borde tas bort och att det inte ska vara en självklarhet att barn alltid ska få ärva sin förälder även om förälder inte vill det.

Jag tycker att barnens arvsrätt ska finnas kvar MEN att en förälder ska kunna välja om barnen ska få ärva eller inte. Det finns barn och föräldrar som inte har något gemensamt med varandra överhuvudtaget. Det behöver inte handla om något stort arv utan om att en person själv ska kunna välja vad man vill göra med de pengar som man under livet har tjänat/sparat ihop.

Den person som inte har några barn har möjlighet att välja men inte den som har barn. Det kan låta som att små barn inte ska få ärva men oftast så handlar det ju om att ”barnen” redan själva börjar närma sig medelåldern. En tanke är att barn under 18 år ärver sin förälder men att förälderns valmöjlighet när det gäller arvsrätt kommer när barnet blir 18 år och är vuxen. Försörjningsplikt för sina barn har alltid föräldrar men det finns inget som säger att föräldrar måste försörja sina vuxna barn när de har slutat gymnasiet. Varför ska det då vara så när det gäller arvsrätt? En fråga väl värd att ta upp till diskussion.

120102-120108 Partitillhörighet?

söndag, januari 8th, 2012

Läste Peter Wolodarskis söndagskrönika i DN idag om det här med partitillhörighet. Det är intressant att det sker en förändring gällande det här med partitillhörighet och att den numera inte är lika trofast. Det är positivt att att människor engagerar sig och tar ställning utifrån vad respektive parti gör/säger. Samtidigt tycker jag att det låter lite oroande. Risken är att det är en fråga som blir avgörande i ett val fastän ett samhälle alltid berörs av mer än en fråga. Styrning av ett samhälle är ganska komplext och kräver rätt stora insatser om varje väljare ska sätta sig in i alla frågor som berör samhällsstyrning. Det viktiga är att en väljare ska kunna lita på att det parti man röstar på tar ansvar i alla samhällsfrågor.

För mig är det viktigt att att det parti jag röstar för känns rätt för mig och det jag tror på. När jag ville börja engagera mig politiskt gick jag igenom alla partiers ställningstagande när det gäller barn och ungdomar. Moderaterna var bäst för de hade inte skrivit någonting alls. Ja, jag vet att det inte låter så bra men det gav i alla falla en möjlighet till att starta en debatt om barn/ungdomar än att åsikten om barn skulle vara politiskt fastlagd. Barn/ungdomar är egentligen inte en politiskt fråga men rätten att få komma till tals påverkas mycket av politiken. Inom moderaterna var det först lite trögt att få andra aktivt engagerade att lyssna på mina synpunkter om barns rättigheter men det har sedan kommit många positiva reaktioner från engagerade under åren som gått. Det är väl nästan jämt så att det tar tid att lyfta fram frågor som först känns lite konstiga/udda innan gemene man tar till sig att t.ex. barnets rättigheter är något naturligt. Egentligen inte en större fråga än jämställdhet mellan män och kvinnor. Sen finns det ju alltid några som håller fast vid det gamla/gamla traditioner. Förhoppningsvis får dessa inte majoritet. 🙂

111226-120101 Gott nytt år!

måndag, januari 2nd, 2012

Alltid inspirerande med ett nytt år att se fram emot! Vissa saker har man ju planerat för 2012 men det andra vet vi inte mycket om. Jag hoppas att 2012 blir ett år när vi mer uppmärksammar barn som inte har det lätt i sin vardag.

En fråga som berör barn är det här med skolmiljön för barn kontra arbetsmiljö för vuxna. Arbetsmiljön för vuxna i Sverige är en viktig fråga på arbetsmarknaden. En bra arbetsmiljö leder oftast till ökat resultat från de anställda. Men hur är det med barnens skolmiljö? En undersökning som Rädda Barnen har gjort och som heter Ung Röst 2011 visar att barnen i skolan känner sig stressade, är oroliga, får inte den hjälp som de har behov av att få osv. Hur kom vi dit? Enligt min uppfattning ska barnen trivas i skolan och varje dag gå hem från skolan med någon ny kunskap med sig. Så är det ju tyvärr inte.

En del ungdomar vill inte gå till skolan alls. Jag jobbar med ungdomar där en del inte har någon motivation alls att gå till skolan. Många gånger beror det på att ungdomen har svårt att ta till sig kunskap. Ungdomar blir medvetna om att de andra ungdomarna förstår men inte de själva. Att inte förstå är jobbigt för de flesta av oss. Det viktiga är att barn och ungdomar har stöd från vuxenvärlden om att det finns stöd att få vilket leder till att det många gånger blir lättare att förstå. Ibland kan barn och ungdomar känna sig ”dumma” fastän de inte är ”dumma”. Dyslexi, dvs. svårigheter att läsa och skriva, är ett exempel på detta. Att ha dyslexi har ingenting med intelligens att göra utan man behöver istället läsa och skriva med visst stöd.

Jag träffade för en tid sedan en kirurg som har dyslexi och som berättade om sin tid i skolan då han blev bemött som om han var dum i huvudet. Mannen sa att han gav sig den på att han skulle bli läkare, slet hårt med böckerna och tentorna och han blev läkare och sedan kirurg! Det jag önskar är att fler med dyslexi berättar om hur deras vardag är/var i skolan och hur den skulle ha kunnat vara bättre. Värt att komma ihåg är att dyslexi är något man lever med i hela sitt liv. Ju mer man sprider information om olika funktionshinder och bra hjälptips desto fler får då tillgång till en bättre vardag. Kunskap är alltid positivt! 🙂