Arkiv för januari, 2014

140120-140126 Tänkvärt

söndag, januari 26th, 2014

Jag har läst en del artiklar/notiser I DN de senaste veckorna som jag vill kommentera. Susanna Birgersson skrev angående det här med samtyckeslag att istället så borde en oaktsamhetslag ge domstolen möjlighet att säga att om den åtalade inte har förstått att denne begick en våldtäkt så borde denne ha förstått det.  Jag håller med till 100 %! Hur kan man bli friad om man säger att man inte har förstått att man begått våldtäkt? Helt obegripligt.

Susanna Birgersson har även skrivit att det är bra med mångfald inom hemtjänst och visst är det det. Men Susanna skriver att det ”bara” är att byta hemtjänst om den inte fungerar bra. Så lätt är det faktiskt inte när de flesta äldre som har hemtjänst också är dementa och inte har lätt för att byta kontakt med människor, rutiner osv. Marknadskrafter fungerar bra när individerna på marknaden fungerar fullt ut. Att byta är inte ”bara” för den som är dement.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när sms som bevakar när kvinnor lämnar Saudiarabien stoppas. Systemet inrättades 2012 och innebar att så fort en kvinna lämnar Saudiarabien så skickas ett sms till den man som är kvinnans manliga beskyddare. Idéer som är nya fast de är uråldriga är inget att ha. Den som kommer på nya idéer i Saudiarabien borde se sig om i världen så att idéerna passar ihop med övriga verkligheten.

Trist att läsa att Stockholm är den näst dyraste staden i världen att åka buss i. Endast Helsingfors är dyrare om det nu skulle vara någon tröst…..

Jessica S Säll skrev att det inte ska vara ett hinder att vara dyslektiker och jag håller med om det också till 100 %! Alla i skolvärlden ska vara insatta i vad dyslexi är för något och vad det finns för hjälpmedel tycker jag. Viktigt!

140113-140119 Samtyckeslag

söndag, januari 19th, 2014

En aktuell fråga just nu är det här med samtyckeslag där målet ska vara att minska det sexuella våldet. Frågan är om våldet minskar om två parter kommer överens om att de ska ha sex tillsammans. Frågan handlar egentligen om hur det sexuella umgänget var tänkt att vara mellan två parter. Så länge det är två parter kan det också finnas 2 olika uppfattningar om hur den ene eller den andre hade tänkt sig att det sexuella umgänget skulle se ut/vara. Frågan är om det går att hitta någon perfekt definition av våldtäkt rent lagtekniskt. Ibland kan jag tycka att våldtäkt skulle kunna vara samma sak som misshandel eftersom definition av misshandel både kan vara fysisk och psykisk. Misshandel kan också var olika våldsam.

På något sätt blir det något annat när det handlar om våldtäkt. Det verkar råda olika uppfattningar om vad sex är mellan två människor. De som har sex tillsammans med varandra ska naturligtvis vara överens om att de vill ha sex med varandra. Ändå blir det inte alltid så. Rätten att ångra sig verkar inte heller vara något som den andre alltid lyssnar på. Blir detta bättre med en samtyckeslag? Vad är ett ja? Är ett tveksamt ja lika starkt som ett bestämt ja? Om partnern vara intresserad av att hångla är det ett ja? Om den ene följer med hem till den andre, är det ett ja? Om den ene lägger sig på den andres säng hemma hos den andre, är det ett ja? Vart går gränsen för att säga nej, jag vill inte? Nej borde det inte finns någon gräns för men det verkar som att nej idag har viss begränsning. Vad är rätt och vad är fel? Jag tror att sexuellt våld bara kan minska om människorna är lyhörda för att sex innebär en handling som inbegriper två personers behov och önskningar. Den som inte är beredd att vara lyhörd får ägna sig åt sexuella handlingar för sig själv i sin ensamhet. Då skulle vi nog kunna minska det sexuella våldet.

 

140106 140112 Var går gränsen för vård utan samtycke?

söndag, januari 12th, 2014

En läkare till en nära anhörig hörde av sig i veckan och sa att den äldre anhörige har en tumör som växer i ansiktet, att tumören kommer att bli större och större samt att det enda som kan åtgärda tumören är operation eller strålning. Jag frågade raskt om den anhörige skulle kunna tänka sig att följa med till något sjukhus för att ta reda på hur denne ska bli av med tumören. Svaret blev nej. Den anhörige har psykisk sjukdom samt åldersdemens så jag blev inte så förvånad. Läkaren sa sedan att denne inte kunde utfärda något vårdintyg som leder till en typ av ”tvångsvård” för att åtgärda vissa typer att hälsotillstånd. Läkaren sa att tumören i ansiktet inte kunde anses innebära tillräcklig problematik som behövde åtgärdas direkt. Jag frågade när tumören blev ett tillräckligt problem, om det blev akut när tumören går in i ögat som är strax ovanför där tumören är idag? Läkaren blev lite osäker och sa att det kan ju hända att tumören växer långsamt så det kanske tar flera år innan tumören når ögat. Jaha, är det så här sjukvården ska se ut när patienten inte samtycker till sjukvård? Jag kan förstå att det är akut om en person har en sjukdom som är akut smittsam och inte vill ha vård, att vårdintyg då blir aktuellt. Men vad gäller när patienten är åldersdement samt har psykisk sjukdom? När man inte förstår allt i sin vardag är det då lämpligt att den personen inte ska få vård när denne tackar nej, utan att ha insikt om vad det är man egentligen tackar nej till och vad konsekvensen blir? Tveksamt tycker jag.

Jag blev irriterad när jag i DN läste om hur Israel behandlar afrikanska migranter. I artikeln står att Israel menar att de afrikanska migranterna, om de har de bra i Israel, kommer att skriva hem och uppmuntra sin släkt och vänner att kommer till Israel. Israel beviljar inte heller eritreaner asyl eftersom de delar Eritreas syn på att de som inte fullgör sin militärtjänstgöring är desertörer vilket får med sig att alla eritreaner blir illegala migranter. Hur kan Israel samtycka med Eritrea när FN och stora delar av världen ser militärtjänsten i Eritrea som ett livslångt slaveri? Israel borde ha stor förståelse för hur felaktigt det är att utöva förtryck av människor. Skärpning!

131230-140105 God fortsättning!

måndag, januari 6th, 2014

Jag kom från USA igår eftermiddag och har drabbats av influensa varför jag är sen med min blogg. Det är som vanligt inspirerande att vara i USA och speciellt över jul. I USA finns det ett engagemang för de som har det svårt på olika sätt när det är jul. Det som är lite trist är att engagemanget tar paus när julen är slut. Men det är ju bra att det finns engagemang hos allmänheten vid något tillfälle i alla fall. Jag stötte även på äldre som fått presentkort som gällde i den lokala mataffären. Jag tyckte att det var en bra julklapp/present. Den som redan har det som den behöver har ju ändå kostnader för mat och presentkortet ger ett bra stöd i vardagen.

Julklappar har ju annars en tendens att bestå av allt möjligt som ingen behöver. Jag tycker att det är rimligt att vi människor inte bara köper en massa saker utan att det ska vara något som vi har nytta av i vardagen rent praktiskt, njutbart eller faktiska behov av sånt vi inte har men behöver. Jag har bott utomlands i omgångar och har då lärt mig att man inte har så stort behov av saker/prylar. Det finns ett fåtal saker som man alltid tycker om och alltid använder eller njuter av. Dessa fåtal saker skapar den trygghet som är viktiga för att ha ett bra hem. Sedan finns det naturligtvis en massa andra saker/prylar i ett hem som fyller sin plats för att göra hemmet hemtrevligt. 🙂 Men man behöver ju inte ha prylar överallt…… Det är ju i alla fall bra att man kan byta eller lämna tillbaka det man inte behöver/gillar. Att spara på saker som inte har någon plats i hemmet känns som onödigt. Vi behöver använda våra pengar på ett klokt sätt och köpa saker efter faktiska behov.