Inlägg i ‘Skriftliga inlägg’ kategorin

Egna tankar och idéer kring hur moderaterna kan koppla samman jobb, migration och integration.

måndag, september 23rd, 2013

Det är onekligen en svår fråga om hur moderaterna ska gå tillväga för att koppla samman jobb, migration och integration. Arbetsmarknaden är det allra viktigaste för att en person, oavsett om man är svensk eller har invandrat till Sverige, ska ha ett egenvärde och funktion. Att tjäna sina egna pengar leder till att människor känner stimulans och stolthet. Arbetsmarknaden i Sverige är alltför stel och oflexibel för att detta ska fungera. Arbetsmarknaden är den största frågan och har varit det ganska länge. Arbetsmarknaden har inte fungerat som en ”marknad” på väldigt länge/flera år.

 Fråga är då hur arbetsmarknaden ska bli mer flexibel. Det ska kunna vara möjligt att anställa en person och om det inte fungerar som det var tänkt så ska arbetsgivarna kunna avsluta anställningen. I en fungerande arbetsmarknad finns det plats för alla olika kategorier av arbetstagare. Arbetstagaren går då istället vidare till ett annat jobb. Idag tar det lång tid vid anställningar och de anställda blir ofta kvar väldigt länge på sin arbetsplats trots att man kanske inte trivs där eller helt enkelt inte längre passar in. Vid utveckling måste en arbetsmarknad var rörlig och förändras utifrån hur efterfrågan förändras. Om detta ska uppnås måste fackförbund och arbetsgivare komma överens om nya och mer flexibla anställningsvillkor. Detta har ju inte parterna ännu lyckats med och då är nog ändrad lagstiftning den enda lösningen.

Migration har funnits till Sverige i många år. Ju fler människor som kommer till Sverige desto vanligare blir det att olika folkslag vill bo nära varandra i samma område. ”Svenskar” beter sig ofta på samma sätt om de flyttar utomlands. Det finns ett naturligt behov av att bo nära/i samma område där personer bor med samma värderingar, där alla accepterar en. Individen har lättare att känna sig ”vanlig” när man är med andra som är lika/har samma intressen som en själv. Det är sällan som människan trivs med att känna sig annorlunda/avvikande. Människan trivs bäst där man känner igen sig/känner sig som hemma.

Det blir automatiskt svårare att integreras i det svenska samhället om omfattningen av invandringen är så stor att de som kommer upplever att de har ett ”eget samhälle” som det är i Rosengård, Malmö. När detta uppstår behövs särskilda insatser för att arbeta med varje individ och särskilt barn och ungdomar som växer upp i en vardag hemma som inte är samstämmig med samhället utanför bostadsområdet. När föräldrar t.ex. inte har någon utbildning så prioriteras inte alltid skolan för barn och ungdomar vilket hindrar barnets och ungdomens utveckling. Detta påverkar integrationen negativt.

Det är viktigt för den som kommer till Sverige att bli accepterad av människor runt omkring sig. Detta innebär att ”svenskar” i gemen behöver vara öppna att hälsa människor från andra kulturer välkomna. ”Svenskar” behöver se de enskilda individerna istället för att prata om en grupp ”invandrare”. Precis som ”svenskar” så är ”invandrare” olika människor med olika personligheter samt styrkor och svagheter. För att kunna upptäcka detta så behöver varje svensk medborgare vara nyfiken på människor från andra kulturer. I mitt jobb som socialsekreterare och handläggare till ensamkommande flyktingbarn/ungdomar lär jag mig något nytt varje dag. Det finns mycket som övriga samhället skulle behöva ta del av för att lära sig mer om verkligheten med människor från andra länder.

Integration är viktigt både för Sverige och för den som invandrar. Om integreringen inte fungerar leder det många gånger till att personen inte rotar sig utan istället alltid letar efter något annat/är på väg. Sverige har alla förutsättningar för att skapa bra integration men möjligheten till integration måste alltid finnas. De flesta som invandrat vill ha ett jobb. Det är viktigt att både män och kvinnor har möjlighet till utbildning i svenska och kommer in på arbetsmarknaden. För att skapa en bra integration måste även de invandrade ta till sig den jämställdhet som finns i Sverige och de lagar som gäller. Jag har mött invandrare som har tänkt som de gjort i sitt hemland vilket inte riktigt passar in i Sverige. Jag möter ungdomar som kommer från kollektiva kulturer och som har fått lära sig att vara på ett visst sätt och att bara tänka på familjen/släkten. I kollektiva kulturer så tillåts inte ofta individens tankar. I Sverige är det mycket fokus på individens egna tankar och vilja. Kulturerna krockar vilket är något som verkligen är viktigt att prata om. Många samtal i trevlig ton och miljö är något som verkligen skapar integration. Varje person måste få tid på sig att komma in i det svenska samhället.

 Arbetskraftsinvandring är något som kan vara bra men också något som kan vara dåligt om inte tillsynen fungerar. Det blir fel om arbetsgivare tar in arbetskraft som inte själv har någon möjlighet att påverka utan jobbar till väldigt låga löner som ibland inte ens är i nivå med försörjningsstöd. Stoltheten då är att ha ett eget jobb men leder till att individen och dess familj inte lever på en fungerande ekonomisk nivå. Varför detta accepteras är ofta relaterat till fattiga ursprungsförhållanden. Är det verkligen så som den svenska arbetsmarknaden ska fungera? Väldigt låga lönenivåer är inte ok utan liknar mer trafficking med vuxna människor som febrilt vill ha ett arbete.

Det som är en aktuell fråga är hur många invandrade människor det finns plats för i Sverige. Det finns ju plats för ganska många om det finns behov av anställda på den svenska arbetsmarknaden och bostäder. Finns inte detta har vi interna problem som vi behöver jobba med först. Svårt att säga om man ska kunna ”reglera” invandringen. Människor med behov och intresse av att bo i Sverige borde alla vara välkomna att ansöka om att få flytta till Sverige. Det som är ett problem är att flera som ansöker om rätten att stanna i Sverige inte följer avslagsbesluten från Migrationsverket och dessa har sedan överklagats hela vägen inom rättsprocessen. När lagen inte fungerar behöver man hitta andra lösningar. Frågan är aktuell i USA just nu där det finns ca 9 miljoner papperslösa i landet, lika många människor som hela Sveriges befolkning. Kanske är lösningen att stödja länderna som flyktingar/invandrade kommer ifrån för att människorna ska få en möjlighet till egen försörjning i sitt hemland. Jag tror att människor hellre stannar i sitt hemland men i hemlandet måste det finnas möjlighet till försörjning. Vi måste alla ha en möjlighet att leva.

Möjligheten att hitta en försörjning/arbete leder till att många människor försöker ta sig till ett annat land. En del människor kommer från krig och väldigt akuta svårigheter. En del kan läsa och skriva och andra är analfabeter. Förutsättningarna är olika men så gott som alla vill jobba för att ha sin försörjning tryggad. Idag måste alla ha pengar. Det går inte längre att överleva på några egna djur och en liten odling. Skilda förutsättningar mellan landet man lämnar och landet man kommer till är ibland så stora att det behövs särskilda insatser för att individen ska komma in i det svenska samhällssystemet. Alla jordens vuxna är inte likadana och alla känner inte heller till Sveriges lagar och regler. Det alla vet är sin egen vardag som man har levt i tidigare. Det nya vet man ingenting om men alla kan vi lära oss hur saker och ting fungerar i det nya landet. Med den inställningen så kommer det att leda till en fungerande integration.

 

Kunskapsbank via Internet

torsdag, september 17th, 2009

Jag har en idé om att upprätta en Kunskapsbank när det gäller stöd till barn med särskilda behov. Vid diskussioner med andra engagerade kom jag fram till att Specialpedagogiska skolmyndigheten borde vara bäst lämpad till att ta sig an uppgiften med att via Internet sprida kunnandet om hur man kan arbeta med barn/ungdomar med särskilda behov. Mitt förslag är även presenterat för den som arbetar för funktionshindrade på Socialdepartementet. (mer…)

Att synliggöra de osynliga barnen

torsdag, september 17th, 2009

Den 13:de och 14:de november 2003 deltog jag i en konferens om barn till psykiskt sjuka föräldrar. Det var två intressanta dagar som väckte många tankar om vilket stöd som finns till barn som lever med en eller två psykiskt sjuka föräldrar. Det som lämnade det största minnet var att för några år sedan, i samband med inskrivning av en person för psykisk vård så fanns det en lite ruta i den blankett som fylldes i med det som handlade om ”övrigt”. I denna ruta satte man kryss om den inskrivne tex hade husdjur eller barn! Idag har utvecklingen gått till att blanketten har två rutor som svarar på om den inskrivne har barn, ”ja” eller ”nej”. Visst finns det mycket kvar att göra! (mer…)